Åby är inte Mölndal, enligt Folktandvården.

Allt skulle ha gått bra, allt borde ha gått bra. Det fanns inga problem utstakade alls. Jag borde haft en hängande läpp och en lagad tand nu. Men det har jag ju inte, isåfall hade jag ju inte skrivit så. Det hela havererade ju totalt pga att någon jävla idiot bestämt sig för att bygga TVÅ tandläkarmottagningar i samma stad, och det fattar ju vem som hellst att det inte funkar. Så när jag 13.35 gick fram till damen i receptionen så säger helt sonika människan att jag inte alls har tid hos folktandvården i Åby, jag har tid hos folktandvården i Mölndal. (Sedan när slutade Åby att vara Mölndal?) Under bråkdelen av en sekund insåg jag mitt misstag, och satte genast igång med att försöka ljuga mig ur situationen. Olyckligtvis så var kärringen i disken en slug jävel och såg rakt igenom mig och mina lögner. Slagen och sliten tvingades jag tillslut att inse mitt nederlag. Jag mumlade då i vanlig ordning några väl valda meningar om min syn på systemet. Givetvis sådär lagom tyst så att bara man själv hör.

Paraply-präster & rumänska gatuhundar

Läser idag på Dagen.se om ett vilt handgemäng mellan ett gäng armenier och en grekisk-ortodox präst, som nyligen utspelade sig i den heliga Gravkyrkan i Jerualem. Enligt utsago så började det hela med att den grekiskt-ortodoxa prästen bröt mot någon rövhelig regel som kallas för "sakernas tillstånd" (Ingen aning om vad som menas med detta, och det förtäljer inte heller historien) I vilket fall så svarade de besökande armeniska prästerna med att helt sonika fälla grek-ortodoxen till marken och ge han ett ordentligt kokt stryk à la mellanöstern.

Självklart var ju inte detta första gången som de båda paraplygrupperna drabbade samman. I vintras pucklade dem på varann med kvastar under den årliga julstädningen av Födelsekyrkan i Betlehem.

Till sist vill jag skänka en tanke till den ideella organisationen "Hundhjälpen", som kom på den geniala idén att släpa sig med en rumänsk gatuhund till Sverige. Hunden var naturligtvis smittad av diverse dödliga sjukdomar, och man misstänker nu att flera hundar smittats av den nysvenska rackaren.

Rättvisans Väktare.

Läser idag om dödshoten mot Anders Eklunds (han som tog livet av Engla) advokat. Att dödshoten haglar mot även Anders Eklund behöver väl knappast ens nämnas i sammanhanget. Jag kan fullt förstå den ilska och vrede folk känner emot människor, som begår så fruktansvärda gärningar. Att skada barn är så lågt man kan gå.

Men hur gärna man än skulle vilja hänga ett sådant as, högt i väders på den lokala galgbacken, så är det faktiskt inte vår sak eller rätt att skipa fullständig rättvisa. Vi kan inte ens göra det. Vad vi däremot är skyldiga att så långt det går, skydda samhället ifrån dessa individer. Isolera dessa människor, men inte glömma bort dem. Både för deras och vår egen skull.

Media stoltserar som rättvisans väktare och tar gärna även på sig rollen som världens bödel. Men inget ger dem rätt att döma, inte ens i den minsta av saker.

På domens dag skall rättvisa skipas, och det som varit fördolt skall bli synligt.

Tomma glas ger ledsna miner.

Läser på aftonbladets nätupplaga, en artikel skriven av en sådan där person som man kan bli förbannad bara man kollar på. Som om nu inte nunan ifråga vore nog, så har människan dessutom mage att komma upp med något så korkat dumt som att systemet borde ha lördagsstängt.
Att detta ställningstagande bottnar i en alltför blöt kräftskiva i slutet på 80-talet gör ju inte det hela mindre dumt. Visst finns det människor som inte klarar av alkoholen, och som aldrig borde ha öppnat den där första ölen (möjligen gäller detta även mig) Men likväl så är jag ju av den uppfattningen att vuxna människor inte skall behöva kopplas av feminister och trädkramare för att kunna skapa sig en hygglig tillvaro.

En fullt glas ser bättre ut än ett tomt, i synnerhet en lördag.

Däremot tycker jag att det vore en utmärkt idè att stänga ned aftonbladet.se varje lördag.